Vår nya förbundsdirigent Monica Åslund

H
ej Monica! Vem är du?
– Jag kommer ursprungligen från Långsele i Ångermanland och julen -84 flyttade jag till Norr­botten och Luleå för kärlekens skull. Jag jobbar som musiklärare på Kulturgymnasiet i Luleå och frilansar, mest som körledare.

Musiken är mitt verktyg och genom åren har ett stort nätverk vävts fram och jag är rik av alla de män­niskor som finns i mitt liv tack vare musiken. Jag säger enkelt ja till idéer och för­söker ständigt lära mig att mer ofta säga nej. Jag vill verka i samman­hang där jag kan ge andra möjlighet att vara med utifrån sina egna erfaren­heter och oavsett vana.

Du är både körledare och inspiratör, var hittar du själv din inspiration?

– Själva livet är inspirationen. Det är både i mötet med andra och, ensam med mig själv. Det är i det lilla mötet med bara en eller få, eller i det stora där många finns, gärna där gemen­skap och till­sammans är led­ord. Det är både i det lättsinnliga och i det oroliga, i glädje och i sorg, i kampen för en dräglig tillvaro för oss alla. Det behövs en bland­ning för mig, en bland­ning av det hemtamt välbekanta som min familj och mina nära och av det okända, obe­kanta, obe­prövade för att mitt liv ska kännas bra. Jag försöker blanda i så stor utsträck­ning som jag har möjlighet till. Ofta tycker jag det är mer av det ena eller det andra. Livet har så många vägar och det är inte själv­klart att man kan välja själv alla gånger.

Hur fick du idén till att starta en internationell kör?

– Första gången var det en kvinna från Röda Korset i Luleå som ringde upp mig och frågade om jag skulle vilja starta en inter­nationell kör, och jag svarade ja direkt! Bland­ning av folk har jag alltid gillat och att få ihop människor från olika kulturer kändes som en utmaning.

Luleås internationella kör är inne på sitt 7:e år nu och jag leder den fort­farande. Och det var lika roligt när Ricky Sandberg från Havre­magasinet ringde för ca 1 ½ år sedan och frå­gade samma sak angående Boden! Körsång är en gyllene väg till att skapa till­sammans, alla är nöd­vändiga för att det ska bli en kör och här behövs ingen vana. Alla är välkomna bara man vill sjunga till­sammans!

Jag tror på körsång för alla, jag tror på lätt­åtkomligheten, på män­niskor­nas vilja att få till det till­sammans oavsett på vilket språk vi gör det. Jag vet att körsång och musik bär och att den kan ge ett ögonblick, en stund, av behövlig vila från ditt övriga liv. Och den kan få dig orka leva en stund till.

Havre­magasinet imponerar med sin vilja och sin kraft att genom­föra olika konst­närliga projekt och att få möjlighet att hjälpa dem med att starta upp en inter­nationell kör, var oemot­ståndlig. Vi har hållit på ett drygt år nu och övar varannan tisdag på Havre.

Förra veckans kulturprofil var Tomas Bäcklund som ställde följande fråga till dig: Är det mycket drama och krishantering i att leda en kör?

– Nej det är det inte. Visst har det någon gång upp­kommit situationer när folk inte kommit överens om något eller haft olika upp­fatt­ningar, men ingen­ting som inte har kunnat lösas. Att leda kör är en rolig och givande uppgift där jag som ledare får känna av kraften i ”tillsammans”.

Nästa veckas kulturprofil är dansaren Penelope Berglund, vilken fråga vill du ställa till henne?

– Hur får vi alla att vilja och våga dansa mera?